Garanti
Säljaren bestämmer själv om garanti ska lämnas till en köpare eller inte. Med garanti menas att näringsidkaren garanterar att varan eller tjänsten ska fungera under viss tid. Med näringsidkare menas en person som driver ett företag. Då garantin är valbar att ge ut för näringsidkaren, så bestämmer näringsidkaren själv vad garantin ska innehålla.
Garantier regleras i olika lagar. Ett exempel är konsumentköplagen (1990:932) (KKL), där vissa garantiers regleras. När en näringsidkare eller någon för näringsidkarens räkning har tagit sig an att svara för varan eller för en egenskap som varan innehar under en viss tid anses fel föreligga om varan försämras i det avseende som garantin täcker (21§ KKL).
Som beskrivits så är det säljaren val att utge garanti och säljaren bestämmer vad garantin ska innehålla. Dock så finns det i konsumentärenden vissa grundläggande krav. Garantin ska vara juridiskt bindande samt innehålla information om hur konsumenten ska handla för att göra garantin gällande (artikel 6.1, 6.2 i Konsumentköpsdirektivet).
Med försämring av varan avses någon form av bristfällighet i varan. Bristfälligheten uppkommer inte som följd av en normal användning av produkten. Exempel på felaktighet kan vara om att när klädesplaggs färgbeständighet har garanterats och klädesplagget bleknar under garantitiden. I Konsumentköplagen finns det utrymme för frihet från ansvar för näringsidkaren. Om näringsidkaren lyckas bevisa att försämringen av varan beror på en olyckshändelse efter det att konsumenten fått varan alternativt att varan vanvårdades av konsumenten eller att konsumenten använde varan på ett onormalt sätt eller något ”liknande förhållande” från konsumentens sida, kan näringsidkaren undvika ansvar. Lyckas försäljaren inte bevisa det och det framkommer att fel i varan föreligger ansvarar näringsidkaren för felet enligt reglerna beskrivna i konsumentköplagen.
Vissa garantiers verkan regleras av köplagen. Köplagen är, till skillnad från konsumentköplagen, dispositiv vilket innebär att avtalsparter kan avtala om att annat ska gälla istället för bestämmelserna i köplagen. Det vill säga, att lagen är dispositiv innebär att lagen tillämpas om inte annat följer av ett avtal.
Det uppges att en garanti i 21§ 2st Köplag (19990:931) (KöpL) innebär att säljaren har, under en viss tidsperiod, tagit på sig att svara för varans användbarhet eller andra egenskaper. Behåller inte varan egenskaperna alternativt användbarheten som utlovas i garantin inom garantitiden ska varan anses som felaktig. Vid ett bekräftat fel i varan är det köplagens felpåföljder som kan tillämpas. Här bör observeras att om varan har försämrats på grund av köparens ovanliga bruk av varan alternativt vanvård av varan, så gäller inte garantin (30§ KöpL). I köplagen finns det ingen regel som beskriver vem av parterna som ska, vid tvist rörande garantiärende, bevisa att sitt påstående är riktigt. Det har dock argumenterats för att en parts skyldighet att lägga fram bevis för sitt påstående bör följa samma mönster som i konsumentköplagen.
Eller ring oss på 072-20 30 230
Reklamationsrätt
Reklamation i konsumentköplagen beskrivs i 23§. En vara kan, enligt konsumentköplagen, inneha ett flertal olika fel (16-21§§). För att göra felen gällande och därmed få tillgång till de regler som beskriver påföljderna för fel i vara så behöver konsumenten reklamera varann till näringsidkaren. Konsumenten ska, inom skälig tid efter det att konsumenten har märkt eller borde ha märkt felet, reklamera felet till näringsidkaren. Inom skälig tid är enligt artikel 5.2 i konsumentdirektivet två månader från det att konsumenten upptäckte felet. Konsumenten förlorar rätten att åberopa fel i vara efter tre år från det att konsumenten tog emot varan. Säljaren måste, under de första sex månaderna, bevisa att felet inte ursprungligen fanns i varan. Efter sex månader ligger bevisbördan på köparen.
Köplagen uppger att reklamationen ska ske inom skälig tid från det att köparen upptäckte felet alternativt bör ha upptäckt felet i varan (32§ KöpL). Denna bedömning är beroende av olika faktorer, som exempelvis, köparens undersökningsplikt (31§ KöpL). Köparen har, efter att ha mottagit varan, två år på sig att åberopa fel. Dock, på grund av att köplagen är dispositiv, kan avtalsparterna ha avtalat om att fristen förlängs alternativt förkortas. Rörande att reklamationen har skett i skälig tid, ligger bevisbördan på köparen. Berörande bevisningen för fel i vara, är huvudregeln i köplagen att det är köparen som ska visa på att felet i varan fanns vid överlämnandet av varan.
Sammanfattningsvis
Sammanfattningsvis, i konsumentköplagen beskriver vissa skillnader mellan garantier och reklamationsrätt. Trots att en vara har garanti så är lagen tvingande till konsumentens fördel. Vilket innebär att konsumenten, oavsett om garanti finns eller inte, har rätten att reklamera fel i varan under de tre första åren. Till skillnad från köplagen, kan detta inte avtalas bort. Vem av parterna som är skyldiga att bevisa sitt påstående i en tvist skiljer sig om domstolstvisten berör ett garantiärende alternativt ett reklamationsärende.
Även köplagen beskriver viss skillnad mellan garantier samt reklamationsrätt. Köplagens bestämmelser är dispositiva, vilket innebär att bestämmelserna kan avtalas bort. Har dock köplagens bestämmelser inte avtalats bort, kan köparen, trots att garanti finns för en specifik vara, reklamera varan inom de första två åren. Skillnad mellan garantiärenden och reklamationsärenden finns även rörande vem av parterna som ska bevisa sitt påstående i en domstolstvist.
I fall du har frågor rörande reklamationsrätt alternativt garanti, eller har frågor kring annan köprätt, kan du med fördel vända dig till Primus Juridik. Via info@primusjuridik.se telefon 0722030230, eller via vår hemsida info@primusjuridik.se