Avtalsrätt – Det här är skillnaden mellan allmän, kommersiell & speciell avtalsrätt

Avtalsrätt är det rättsområde som behandlar regler gällande de frågor som kan uppstå mellan parterna i ett avtalsförhållande. Den allmänna avtalsrätten utgör precis som det låter allmänna regler inom detta område och gäller därför för samtliga avtal. Detta regleras främst i Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) som behandlar hur ett avtal kommer till, giltigheten av avtalet, tolkning av innehållet och rättsverkningar av avtalet.

Vad som ska förstås med begreppet avtal framgår inte av avtalslagen mer än att ett avtal är en rättshandling. En rättshandling är i sin tur enligt avtalslagen en handling som har till syfte att grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande. Vid ett avtals ingående brukar man prata om accept och anbud. Både den person som kommer med ett anbud och den person som lämnar en accept är som huvudregel bundna av avtalet. Den mest grundläggande principen inom den allmänna avtalsrätten är nämligen pacta sunt servanda som betyder just att avtal ska hållas. För att den som lämnar en accept ska bli bunden krävs dock att svaret stämmer överens med det första anbudet, annars blir det en så kallad oren accept och räknas istället som ett nytt anbud. Detta är en av de mest fundamentala reglerna inom den allmänna avtalsrätten.

Avtalsrätten bygger generellt på att parterna fritt får avtala om vad de vill hur de vill med vem de vill, så kallad avtalsfrihet. Självklart finns det dock vissa begränsningar för detta. Som exempel finns det vissa formkrav för till exempel köp av fastighet eller upprättande av testamente. Det finns även vissa saker som man överhuvudtaget inte får avtala om, en princip som kallas för pactum turpe och står för att ett avtal har ett olagligt eller omoraliskt syfte. Som exempel får man inte enligt pactum turpe i svensk rätt avtala om att en abort ska göras mot pengar, ett sådant avtal är omoraliskt.

Den speciella avtalsrätten reglerar till skillnad från den allmänna avtalsrätten endast särskilda typer av avtal, till exempel för köp eller hyra. Detta rättsområde fungerar som en utfyllnad för den allmänna avtalsrätten och behandlar främst frågor om tolkning av avtalets innehåll och andra frågor som rör rättsförhållandet mellan avtalets parter. Ibland kan kontraktsrätt användas som synonym till den speciella avtalsrätten.

Den kommersiella avtalsrätten är den del av avtalsrätten som tar sikte på kommersiella förhållanden, det vill säga avtal mellan näringsidkare. Eftersom det inte är några konsumenter inblandade i den kommersiella avtalsrätten har detta rättsområde en mer långtgående avtalsfrihet än andra delar av avtalsrätten. De skyddsintressen som finns när konsumenter är avtalsparter existerar inte i den kommersiella avtalsrätten. Detta gå lagskrivaren anser att parterna är mer jämbördiga vad det gäller kunskap och resurser. Det finns ingen svara part som lagskrivaren vill skydda på samma sätt som när konsumenter är inblandade.

I det fall du har frågor om avtalsrätt av något slag kan du med fördel vända dig till
Primus Juridik. Via info@primusjuridik.se telefon 0722030230, eller via vår hemsida info@primusjuridik.se