Allmän beskrivning rörande ingående av avtal

Kräver inte avtal någon specifik form/utformning används lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL), även känd som avtalslagen. De flesta typer av avtal kräver inte någon specifik form. Avtal kan, i enlighet med avtalslagens bestämmelser, både vara muntliga och skriftliga. Det resulterar i att avtalslagen blir gällande i de flesta avtalssituationer. Undantag finns från lagens tillämplighet, som exempelvis köp av fast egendom (4 kap. 1§ Jordabalk).
Avtalslagen är i sin karaktär både dispositiv och tvingande (läs mer om detta i artikeln ”Avtalslagen – dispositiv eller inte” på Primus Juridiks hemsida under artiklar, www.primusjuridik.se). Uppstår avtal i enlighet med avtalslagens regelverk, är avtalen i regel rättsligt bindande.
Enligt avtalslagens regelverk bildas ett avtal med hjälp av anbud och accept. Anbud och accept är bindande var för sig (1§ AvtL). Med anbud menas ett förslag på ett avtal. Mottagaren av anbudet besvarar anbudsgivarens anbud genom att lämna en accept. Bundenheten som följer med ett anbud är beroende av att anbudet har accepterats av anbudsmottagaren. Anbudsmottagaren har en viss betänketid rörande anbudet (2, 3§§ AvtL). Anbudsmottagaren kan antingen anta anbudet med önskade tillägg, vilket resulterar i att anbudet normalt ses som ett nytt anbud (6§ AvtL). Anbudsmottagaren kan också acceptera anbudet alternativt avslå anbudet. Avslås anbudet uppkommer inget avtal. Accepteras anbudet av anbudsmottagaren blir både anbudsmottagaren och anbudsgivaren bundna av anbudet.
För en mer detaljerad beskrivning av anbuds och accept modellen, se Primus Juridiks hemsida under artiklar, www.primusjuridik.se ”Gäller avtal via mejl”

Barn som avtalspart?

Som ovan beskrivet, uppkommer ett avtal normalt sätt när avtalet har uppkommit i enlighet med avtalslagens regelverk. Värt att undersöka är dock vad som händer när ett barn, det vill säga en minderårig person under 18 år, blir part i ett avtal. Är det möjligt för en minderårig att bli part i ett avtal?
En minderårig person har en begränsad rättshandlingsförmåga. Begreppet rättshandlingsförmåga menas en privatperson alternativt ett företags rätt att själv alternativt med hjälp av ombud agera med rättsligt bindande verkan.
Regelverket för inskränkningen och möjligheten för ett barn att vara avtalspart behandlas i föräldrabalk. En minderårigs begränsade rättshandlingsförmåga visas i föräldrabalkens huvudregel, som säger att en minderårig inte själv får råda över sin egendom eller åta sig förbindelser (9 kap. 1§ föräldrabalk). Enligt doktrin, bör begreppet råda både innebära barnets rätt att sälja viss egendom, sköta om den med mera. Denna paragrafen hindrar inte bara barn från att ingå avtal på förmögenhetens rättsområde, paragrafen visar även situationer där den minderårige inom arvsrätten och familjerätten inskränks i hens rättshandlingsförmåga. Paragrafen hindrar dock inte den minderåriga för att ta emot gåvor. För att en minderårig ska kunna ingå avtal, enligt huvudregeln, krävs det därför i regel föräldrarnas eller annan förmyndares tillstånd. Finns inget samtycke från den minderåriges förälder eller annan förmyndare, blir avtalet enligt huvudregeln ogiltigt.

Om en minderårig har ingått avtal utan förälderns eller förmyndarens tillåtelse, finns det en rätt att frånträda avtalet (9 kap. 6§ föräldrabalk). Denna rätt inskränks om avtalet har blivit godkänt, antingen genom samtycke från den minderåriges föräldrar alternativt förmyndares eller från en överförmyndare. Rätten att frånträda avtalet inskränks också till situationer där behörigheten har fullgjorts. Föräldern eller förmyndaren kan fullgöra förbindelsen. Den minderårige kan fullgöra förbindelsen om hen använder sig av egendom som den minderårige har rätt att förfoga över.

Får avtalet inte samtycke från förmyndare eller förälder alternativt att 9 kap. 6§ föräldrabalken inte är tillämplig, så är huvudregeln att avtalsparterna ska lämna tillbaka det som vardera part har mottagit från motparten. Huvudregeln uppger vidare att om detta inte kan ske, ska ersättning för värdet av egendomen utges.
Huvudregeln har emellertid vissa undantag. Exempelvis, den minderårige får råda över den egendom som den minderårige har införskaffat sig med hjälp av en arbetsinkomst när hen är 16 år eller äldre (9 kap. 3§ föräldrabalk).

Sammanfattningsvis, som det skrivs ovan har minderåriga enligt huvudregeln en begränsad rätt att ingå avtal. Det finns emellertid undantag från huvudregeln.

Om du har frågor rörande avtalsrätt kan du med fördel vända dig till Primus Juridik. Via info@primusjuridik.se telefon 0722030230, eller via vår hemsida info@primusjuridik.se.